Han gör mig rädd
"vi kan välja att se det lite som att religion är till för de människor som inte vill hamna i helvetet, medan andlighet är till för oss som redan varit där"
Men ändå sitter jag här och ber till de högre makter som jag inte inte ens tror på. för till min mun det mina taknar känner, varför kan jag inte formulera mig på lämpligare sätt. Eller egentligen varför är man räd för att bli ifrågasatt?
Satt och funderade lite och fick konstaterat vad det var som gjorde att jag faktsikt drog den gången.
Jag stod där söndergråten i en hall i en stad i ett annat liv och frågade uppgivet efter ett ärligt svar, jag hade egentligen beslutat mig för att dra redan. Jag hade packat mina kartonger, väskor plastpåsar allt, men ett bra ärligt svar och ett fett förlåt och några diamanter hade nog fått mig att stanna.
Jag ville se om du orkade ljuga mer, men istället för första gången den sista perioden i mitt dåvarande liv fick jag ett ärligt rakt svar. Inget mer "snälla stanna" bara ett jävla rakt hårt svar på min fråga. Tack, det har gjort att jag inte hatar dig nu.
Tror inte ens att du minns när det var, men idag fick jag det svaret som jag själv letat efter nu i 1,5 år.. NU är du verkligen död. Tack.
Nu sitter jag här och "firar" en månad med min helt nya, helt underbara och nästintill helt felfria pojke. En sån pojke som jag känner att jag kan lita på till 100% utan att vara en dum godtrogen blondin. En sån som bryr sig utan att bli destruktiv, en som som kan få mig att visa vad jag känner utan att jag blir destruktiv. En sån med egna livserfarenheter, vänner och fritid. En sån som inte hatar alla mina vänner. En sån som inte hatar sättet jag går, står och pratar på. En sån jag vill göra allt för, igen... Utan att vara en dum godtrogen blondin.. tack hjärtat... :) Du har potential som fan :P
Me & Mistah Bombastik
telefantastic... haha.. meeeen va fint skrivet :D :D PUSSA